Nobody’s Business

Tillsammans med Ned och Bess åker Kitty till Andrew för att hjälpa honom med en renovering. Andrew är Neds vän och tanken är att förvandla en gammal herrgård till en cool rockklubb. Men det verkar gå troll i projektet och det verkar som om någon försöker sabotera för Andrew. Samtidigt känner han sig pressad. Han har lånat pengar av sin pappa och måste lyckas. Förhoppningsvis utan att någon dör…

Boken

Den här boken gavs ut i januari 1992 och är den 67:e boken i Nancy Drew Files-serien. Den gavs som vanligt ut under författarnamnet Carolyn Keene. Den verkliga författaren är hittills okänd.

Det är också en av alla de böcker som aldrig översattes till svenska. Istället får man läsa den på engelska.

Förutom Kittys, Neds och Bess’ hjälp är Andrews herrgård fylld av en mängd andra personer, frivilliga unga som ingår i ett lokalt ungdomsprojekt, ledare och en DJ som kallas för Master Blaster. Bara en sådan sak!

Det går dessutom rykten om att ett spöke smyger runt i huset, är det möjligen hen som lgiger bakom sabotagen?!

Nja, det är trots allt en Kittybok. Spöken finns inte på riktigt. Istället är det nog någon av alla personerna som redan finns i huset som ligger bakom allt. Kitty börjar utreda fallet och upptäcker snart att flera av dem har skelett i garderoben och olika motiv för att förstöra Andrews projekt…

Förutom mysteriet så får vi även bekräftat att Kitty fortfarande åker runt i sin Mustang. Förmodligen inte samma som förstördes ett par böcker tidigare. Men en exakt likadan.

Kittys bil?

Slutsats och betyg

Nej, jag lyckades aldrig riktigt komma in i den här boken. Den tog liksom aldrig fart. Delvis hade det nog med temat att göra – sabotage och en rik kille som inte riktigt lyckas med sitt projekt. Samtidigt som han vill imponera på sin pappa den stackaren. Det lyfter inte riktigt.

Det hade kanske gjort det om man använt spöket på ett bättre sätt. Spöken har ju alltid potential att utvecklas till något spännande. Men den schabblade man istället bort.

Samtidigt var inte boken jättedålig heller. Det fanns inget att bli irriterad på eller så. Det flöt på men engagerade inte. Det blir en svag tvåa i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: Att det inte ens fanns något att tycka riktigt illa om. Haha.
BästThe Bentley Boneheads inskription i årsboken. Dekadent men lite kul.

Övrig information

Antal sidor: 153
Utgivare: Simon & Schuster
Utgivningsår: 1992
Omslag: Tom Galasinki
Bokens olika omslag: Se nedan.

Föregående bok: Tall, Dark, and Deadly
Nästa bok: Crosscurrents – Kitty och mysteriet på akvariet
Ingår i Nancy Drew Files-serien

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *