På Herrgårdens övervåning ligger ägaren och väntar på döden. Runt om honom har släktingarna samlats för att komma närmare arvet. Dessutom är någon av alla människorna i huset en tjuv och det är därför Puck har kommit dit – för att ta fast hen. Det visar sig snart att hon klivit rakt in i ett getingbo, där alla har dolda motiv…

Boken

Det här är den femte boken i Puck-serien och den gavs ut 1955. Som vanligt skrevs den av Uno Modin, under pseudonymen Tony Wickers.

Efter det sista mysteriet har Puck kommit hem till Sverige igen. Hon har återgått till sitt arbete som butiksdetektiv på varuhuset Zenit och hon är fortfarande förlovad med Krister. Så blir hon inbjuden till ett specialuppdrag på en herrgård. Där ska det finnas en kleptoman och grevinnan Plinckert som bor där, vill att tjuven ska fångas. Så på hennes inbjudan åker Puck dit.

Där träffar hon den cyniska brorsonen, en gammal bekant och en rad andra misstänkta. Men vem av dem är tjuven?

På många sätt känns det som att Uno Modin hade särskilt roligt när han skrev den här boken och kom på namnen till de adliga familjerna som figurerar, von Plysch, Plickert och von Klink. Den sistnämnda visar sig vara en synnerligen lustig figur, med cynism och intellektuell fisförnämdhet i fin kombination.

Enligt boken heter herrgården Österhov som ska ligga i närheten av något som heter Fågelsjö. När jag googlar på dessa saker finns det ingen Herrgård med det namnet. Däremot finns det ett Fågelsjö. Men det ligger halvvägs upp till Norrland (i närheten av Sveg i Dalarna) och i boken verkar Pucks resa till Österhov inte vara riktigt så lång. Hon tar bussen från Norra bantorget i Stockholm… Min slutsats är att bokens Österhov och Fågelsjö inte är baserade på någonting i verkligheten.

Slutsats och betyg

Alltså bara det där tidiga konversationerna mellan Erik von Klink och Puck gör att det är värt att läsa den här boken. De är underbara och det känns verkligen som att Erik måste ha varit en rolig karaktär att skriva. Här kommer ett till uttdrag:

Sedan blir han lite vagare mot slutet av boken men det gör inte så mycket. Nej, jag tycker att det här var ytterligare en härlig bok med Puck. Herrgårdsmiljön passar henne fint och som läsare får man en bra känsla av den och stämningen är där.

Jag tycker också att mysteriet var bra och har egentligen ingenting att klaga på. Jag kan bara rekommendera den här boken och ger den en femma i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Den där kyssen som inte var välkomnad.
Bäst: Erik von Klink.

Övrig information

Antal sidor: 133
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1955
Bokomslag: –
Wahlströms boknummer: 781

Föregående bok: Puck på irrvägar 
Nästa bok: Puck och fjällmysteriet