Puck möter en främling

Puck har tagit anställning som detektiv på Zenit – ett av stadens finare varuhus. Där jagar hon snattare men får snart nys om att en större liga härjar i kulisserna. De verkar vara ledda av en mystisk och stilig främling. Puck tar upp jakten som leder henne till några av Stockholms skummare ställen.

Samtidigt har Affe fattat tycke för Puck men Puck är inte riktigt lika förtjust i honom.

Boken

Det här är den andra boken i serien om Puck, skriven av Tony Wickers, AKA Uno Modin. Den gavs ut 1952.

Boken utspelar sig främst på varuhuset Zenit som verkar vara inspirerat av PUB eller NK – ett fashionabelt varuhus i centrala Stockholm, spritt över flera plan. Puck har fått jobbet delvis efter sin fina insats i den förra boken som också refereras.

Stockholmsskildringarna duggar tätt och ger boken en noir-stämning. Det ska också sägas att boken innehåller tidstypiskt stockholmsslang som inte alltid är helt pk. Som när Dita Darling kallas för tjacket.

Tonen i boken är rätt så annorlunda från de flesta andra flickdetektiver.

Ibland tycker jag att man märker att Uno Modin inte är en flicka och inte vet hur det är att vara flicka. Speciellt när det ska svärmas kring karlar. Puck är definitivt den flickdetektiv som bryr sig allra mest om dem. Jag tror hon gör det för att Uno och grabbarna på B. Wahlströms trodde att det var det som flickor ville läsa om – spänning och romantik. Det framgår också att hennes systrar är ännu värre, I alla fall när det gäller karlar.

Berit (Puck), Barbro och Bodil Larsson på Hökensgatan.
Hökens Gata i Stockholm. En fin sommardag.

Vi får också veta att Puck liknar Veronica Lake. Inte undra på att pojkarna faller som käglor.

Puck eller Veronica Lake?

Slutsats och betyg

Jag var skeptisk efter den första boken som jag tyckte var riktigt jobbig att läsa. Det berodde främst på språket vilket det tycker jag att man hade tonat ner i den här historien. Kort sagt var den här boken mycket bättre och lättare att läsa än den första.

Jag har också märkt att det ofta är så med de här böckerna. Den första boken i en serie är sällan den bästa (snarare tvärtom). Det verkar som att författaren behöver (minst) en bok på sig för att komma in i karaktären och tempot.

I den här boken var allt lite bättre, språket, karaktärerna, mysteriet och Pucks detektivskills.

Sedan vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till all romantik. Å ena sidan förtjänar väl Puck en fin kille. Å andra sidan vill jag inte att det ska fört något från henne själv. Jag vill att hon ska vara cool.

Å andra sidan visade det sig att hon inte hade något problem med att göra sig av med Kirre från den första boken, så fort hon tröttnade.

Det blev bara en bok med motorcykel-Kirre.

Så jag ska förmodligen inte oroa mig. Puck verkar klara sig fint.

Jag ger den här boken en svag fyra i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Språket med alla punker och parenteser ställer fortfarande till det ibland.
Bäst: Stockholmsmiljöerna är jag verkligen svag för. Jag älskar när Puck bara är ute och går, så länge jag vet exakt var.

Övrig information

Antal sidor: 131
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1952
Bokomslag: –
Wahlströms boknummer: 663

Föregående bok: Puck jagar en skugga
Nästa bok: Puck går i fällan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *