De stulna örhängena

Kittys bästa kompis, Bess, har hört att hästskor för tur med sig och har lånat ett par örhängen med små hästskor av sin mamma. Hon ska nämligen vara med i en rättstavningstävling och tror att örhängena kommer att hjälpa henne vinna.
Men så försvinner turörhängena ur Bess lunchlåda. Hon är övertygad om att någon stulit dem, men vem kan det vara? Kanske någon som också vill ha tur i tävling…

Det amerikanska originalomslaget.

Samtidigt tar Kitty, Bess och George ridlektioner. Där har det lärt känna Mandy och blivit förtjusta i alla de olika hästarna. Det är också där som Bess lär sig att hästskor är en symbol för tur. Men för Bess verkar turen väldigt kortvarig.

Boken

Det här är den 26:e boken i serien om Lill-Kitty, även om den i Sverige gavs ut som nummer 22. Här gavs nämligen inte alla böcker ut i serien. Boken gavs ut 1998 för första gången och som vanligt användes Kittypseudonymen, Carolyn Keene. Den verkliga författaren är hittills okänd.

Boken kretsar rätt så mycket kring skolans rättstavningstävling. Ni vet en sådan där där läraren/tävlingsledaren ber eleven/deltagaren att stava ett ord, som aldrig.
– A-L-D-R-I-G, aldrig!
Personligen har jag aldrig råkat ut för en sådan form av tävling. Men genom film och TV-har jag fått uppfattningen att det är annorlunda i USA. Där kallas tävlingsformen för Spelling bee. Enligt Wikipedia förekommer tävlingsformen även i en rad andra länder.

Sedan handlar historien också om ridning. Kitty hanterar som bekant hästar i en rad olika mysterier. För första gången i ”Kitty och hemligheten på ranchen”, men där kan hon redan rida lite behjälpligt. Därför känns det ju också logiskt att hon redan gått i någon sorts ridskola. Trots att den här boken gavs ut långt efter hemligheten på ranchen.

Kitty och hennes vänner går på ridskola.
San Dunstan klär djävulen i glödheta hästskor.

Att hästskor ska föra tur med sig kommer ur gammal folktro som är vedertagen i de flesta västerländska länder. Tydligen härstammar den dels ur skons form som påminner om månen. Månen ansågs symbolisera fertilitet. Senare berättas även historien om San Dunstan som arbetade som smed. En dag fick han besök av en man som beställde hästskor av honom. Han ville däremot inte ha dem till sin häst, utan till sig själv. Då insåg Dunstan att besökaren var djävulen. Dunstan smed ändå ett par hästskor och spikade fast den ena på djävulen när den fortfarande var glödhet. Djävulen bad om nåd och Dunstan lovade att ta bort den om mannen lovade att aldrig besöka hem som prydes av hästskor ovanför dörren. Det lovade djävulen. Och därmed började folk sätta upp hästskor ovanför sina dörrar. San Dunstan skulle senare utropas till ärkebiskop av Centerbury.

I Sverige är det vanligast att man sätter upp den med tåspetsen nedåt. Detta för att turen inte ska rinna ur hästskon. Sätter man dem åt andra hållet symboliserar hästskon snarare beskydd från onda saker.

Slutsats och betyg

Det är roligt att Kitty redan som åttaåring har bestämt sig för att hon inte tror på vidskepelse. Genom boken tycker hon är Bess lägger alltför stor vikt vid sina turörhängen. Kitty vet ju att Bess alltid varit duktig på att stava och att det är den verkliga anledningen till att hon gör bra ifrån sig i rättstavningstävlingen. Trots det tar hon på sig att hitta örhängena och tjuven. Så gör man om man är en god vän.

Jag har varit inne på det förut när det gäller de här böckerna – att de ofta har en rätt så fin sensmoral. Det gäller även den här boken. Så fastän jag tycker mysteriet i sig inte är så märkvärdigt så gillar jag poängen med boken. Och den är lite som när Stenmark sa ”ju mer jag tränar, desto mer tur har jag,”. Det gör också att jag att jag ger boken en fyra i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Jag har en släng av hästskräck så det här med hästar har jag svårt att relatera till. Jag har full förståelse för att andra inte har det och därmed kommer gilla temat mer.
Bäst: Att Bess lär sig en viktig läxa.

Övrig information

Antal sidor: 90
Första upplagan
Tryckt i Finland, 2005
Bokomslag: Joanie Schwartz
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 2005

Originaltitel: The Lucky Horseshoes
Utgivningsår i USA: 1998
Andra omslag: Jag hittade inga andra än det svenska och det amerikanska.

Föregående bok: Tivolitjuven 
Nästa bok: Monstertårtan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *