Det spökar, Mårten

Mårten och hennes pappa kommer inte överens. Han har träffat en ny tjej som inte gillar Mårten och tvärtom. Istället bestämmer sig Mårten för att åka iväg och jaga spöken, uppe på fjällen. Hennes pappa stannar kvar. Han måste lösa mordet på en kvinna. Men hänger spökerierna och mordet ihop på något sätt? Det tror Mårten…

Till fjällen åker hon med sina kompisar. Där bor de i ett hus som verkar hemsökas av spöken i natten. Det hörs märkliga ljud. Något verkar också skumt med den gamla damen, Gyro.

Boken

Det här är den andra boken i serien om Mårten. I alla fall av de tre böcker som översattes till svenska. Eventuellt kom det ut en till bok på norska, före denna. Men jag har inte riktigt kunnat verifiera den informationen. I den här boken nämns nämligen ytterligare ett fall, som verkar utspela sig innan den här historien.

Boken skrevs av Jane Mårvig som jag förmodar är en pseudonym. Mycket är oklart när det gäller den här serien och det finns inte så mycket information att hitta om den.

Historien börjar med att Mårten och hennes far glider ifrån varandra. Han har nämligen träffat en ny kvinna och Mårten är inte helt förtjust i varken henne eller idén.

Elsa Dyring försöker lägga beslag på Mårtens pappa.

Tillsammans med hennes sex närmsta vänner åker hon till fjälls, istället för att stanna hemma och deppa. Några av vännerna känner vi igen sedan förra boken.

I boken framgår det också rätt så tydligt att Björn är lite extra förtjust i Mårten. Det är en kärlekshistoria på gång. Även om den ligger längre in i framtiden.

De är bästa vänner, Björn och Mårten.

Det som annars skiljer böckerna om Mårten från andra flickdetektivböcker är att de är mer lite mörkare än andra. Mer realistiska kanske. Här har en kvinna mördats. De är småkillar och tjejer som röker. Sedan blir det fest, folk blir fulla och slåss och sist berättas det en historia om en man som eventuellt mördade sin fru som han innan dess var elak emot. Hon var rädd för honom innan hon dog.

Dessutom omnämns tattare igen, precis som i förra boken. Åter igen beskrivs de på ett föga smickrande sätt.

En stuga i Norge.

Slutsats och betyg

Trots allt det där mörkret och den trista tattar-stereotypen gillar jag de här historierna. Inte minst för att de ibland blixtrar till i rätt fina stunder.

Per är särskilt förtjust i Siri.

Å andra sidan tyckte jag att den här historien var svårare att hänga med i. Det beror nog främst på att boken är överfylld med så himla många olika karaktärer. Hälften hade räckt. De förtar en del från den resterande historien och gör att jag föredrar den förra boken framför denna. Trots att den här berättelsen egentligen är mer spännande. Trist.

I slutänden ger jag alltså den här historien ev svag fyra i betyg.

Jag ser också fram emot nästa bok, där Mårten eventuellt åker till Stockholm på en minisemester.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: ”Tattar”-stereotypen.
Bäst: Mysteriet och mörkret som gör att det hela känns lite mer realistiskt än annars.

Övrig information

Antal sidor: 137
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1946
Bokomslag: Inte angivet
Wahlströms boknummer: 454

Föregående bok: Sök tjuven, Mårten!
Nästa bok: Tjuv ombord, Mårten!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *