Skatten i totempålen – Bröderna Hardy

När bröderna Hardys vän Tony plötsligt skickar ett brev och ber om deras hjälp förstår de genast att han svävar i fara. Tillsammans med Chet beger de sig genast till Alaska för att hjälpa honom. Men redan på vägen dit upptäcker de att någon är dem på spåren. Någon som först försöker att meja ner dem. Farorna fortsätter ända tills hamnar i bergen på den förbjudna bergstoppen Devil’s Paw.

Det amerikanska originalomslaget.

I Alaska blir det bekanta med Ted Sewell som är vän med Tony. Hans pappa har försvunnit under mystiska omständigheter. Bröderna bestämmer sig genast för att försöka hitta honom.

Vägen dit leder dem till en indianstam och så småningom till Devil’s Paw. Bergstoppen gömmer både på den ena och den andra hemligheten, ska det visa sig.

Boken

 Det här är ytterligare en bok spökskriven av James Duncan Lawrence – en av få författare som skrev både Hardy- och Kittyböcker. I USA gavs boken ut 1959 för första gången. Den skulle senare revideras av Priscilla Baker-Carr, 1973. Skillnaderna mellan de olika versionerna ska däremot inte vara så stora.

I Sverige kom boken ut 1972 som den 20:e boken i serien. Enligt originalordningen är den däremot den 38:e. B. Wahlströms valde nämligen att hoppa över en hel del böcker i serien.

Boken utspelar sig både i Alaska (USA) och i Kanada. Bland annat besöker de Juneau som är statens huvudstad. De tar sig även till Devil’s Paw som finns i verkligheten (sista bilden nedan). Berget ligger faktiskt i Kanada och räcker sig hela 2 616 meter över havet.

Juneau å andra sidan ligger vid havet. Länge beboddes området enbart av Tlingitindianer. Ända tills Joe Juneau upptäckte guld i området (1880). Då befolkades staden snabbt av guldjägare. Något som också omnämns flera gånger i boken.

Japp, cheechako betyder nykomling i Alaska.

I boken dyker bröderna så småningom på en hel del lax och laxfiskare (bland annat i form av en Björn). Där finns även tjuvfiskare som fångar laxen med nät. Något som Frank och vilken modern människa som helst skulle reagera starkt på. Att fånga vandrande lax i nät har nämligen varit förbjudet i mer än hundra år nu.

Det skulle aldrig bröderna Hardy göra. Som vi redan lärt oss genom tidigare böcker föredrar bröderna skjutvapen. Därför drar de också fram vapnen i en scen för att öva lite – ifall de skulle springa på en plötslig björn.

Givetvis imponerar bröderna på oss.

Några som kanske borde ha övat lite mer är pojkarna som arbetar med USA:s rymdprogram. Det visar sig nämligen att en av deras raketer har kraschat någonstans. De verkar dessutom inte har särskilt bra koll på exakt var. Därför är både den ena och den andra (utländska spioner) intresserade av landningsplatsen. Givetvis hänger den här episoden ihop med verklighetens rymdkapplöpning som precis dragit igång. Den pågick mellan 1957 och 1975 mellan USA och Sovjetunionen. Det gick dessutom inget vidare för USA i början. Det var först 1961 som de började hinna ikapp ryssarna.

Slutsats och betyg

Så snart jag förstod att pojkarnas äventyr skulle ta dem till Alaska steg förväntningarna. Det är ju inte första gången ett mysterium utspelas i trakterna och det brukar alltid gå bra. Miljön brukar göra att det blir lite extra spännande och mysigt. Det blir det här också.

Däremot tycker jag att man tappar bollen när det gäller mysteriet. Det känns så främmande att ett land skulle tappa bort en raket och att det sedan skulle verka som att de knappt brydde sig. Det är märkligt. Å andra sidan är inte det det enda mysteriet i boken. Men jag tycker även att det tappas bort. Jag skulle liksom vilja att det fokuserades mer och bättre på bara ett spår istället för att det ska vara så mycket action och trådar man ska hålla rätt på. För mig blir det bara rörigare.

Det är också konstigt. James Lawrence levererade ju några riktigt bra Kittyböcker. Därför blir jag så förvånad och kanske till och med lite besviken. Förväntningarna är kanske för högt inställda. Det hela hjälps inte heller av att boken (som vanligt för sin tid) innehåller en del stereotyper.

Nåväl. Det är ändå inte superdåligt det här. Det är en genomsnittsbok som får en trea av mig.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Raketgrejen.

Bäst: Indianpojken, Snabbfot, är cool och när det sedan visar sig att han vill åka helikopter längtar till och med jag tills han ska få göra det.

Övrig information

Antal sidor: 195
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1972
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer: 1672-1673
Upplagor:
1 – 1972
2 – 1972
3 – 1974
4 – 1978
5 – 1982
6 – 1990

Originaltitel: Mystery at Devil’s Paw
Utgivningsår i USA: 1959
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Spöket på skelettön
Nästa bok: 7 fall för Bröderna Hardy

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *