Tankar kring bokserien om Monika och Peter

Monika och Peter-serien är något så ovanligt som en serie om en flicka och en pojke som löser olika fall tillsammans. Annars brukar unga detektivduos vanligen bestå av antingen det ena eller det andra könet (som i Mary, och Lou och Bröderna Hardy) och absolut inga ickebinära. Å andra sidan skrevs böckerna runt 1960 så det faktum att de handlar om både en pojke och en flicka var nog tillräckligt vågat för sin tid.

Böckerna skrevs av Rut Hall som var en pseudonym för Eva Berlin och det finns några detaljer som sticker ut med den här serien jämfört med andra i samma genre. De första böckerna i serien beskrivs som thrillers och de är dem verkligen – som spionromaner för unga. De två första böckerna behandlar även för sin tid aktuella ämnen – kärnvapen, kalla kriget och ungerska flyktingar. Det gör däremot inte de två sista böckerna i serien. De följer ett mer traditionellt mönster.

Böckerna känns också väldigt svenska – med tydliga referenser i sina miljöbeskrivningar. Det firas midsommar i skärgården, vinter i Stockholm och sommar i Småland. Den tredje boken utspelar sig däremot i Spanien i samband med en semester på Mallorca. Något som känns lite svenskt det med, fast på ett annat sätt…

Det finns dessutom en hel del historia i böckerna. Det märks i hur folk pratar, att man ni:ar, dansar styrdans och spisar på jazz. Man har dessutom hembiträden.

Personligen gillade jag serien. Jag är svag för hur tiden och miljöerna beskrivs. Jag gillar också relationerna mellan några av karaktärerna, särskilt Monika, Peter, morfar och Irma. Dom har det liksom fint ihop.

Sedan hade jag önskat att Monika var lite tuffare än hon är. Hon är en smart tjej, men hon framstår som lite osäker ibland. En klassisk historia börjar med att Monika upptäcker något märkligt som hon sedan dryftar med Peter. Han blir sedan den som officiellt lägger ihop ett och ett. Även om jag tror att Monika redan listat ut det. För jag vet faktiskt inte om hon gör det för att hon är osäker, eller för att smickra Peters ego. Oavsett blir resultatet att Peter framstår som mer handlingskraftig. Förmodligen i enlighet med dåtidens könsroller.

På det stora hela gillade jag ändå serien och här är min slutgiltiga rangordning av seriens olika böckerna – från bäst till sämst:

  1. Fallet Irma
  2. Fallet Isabella: Monikas och Peters tredje fall
  3. Fallet Maria
  4. Det mystiska ödetorpet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *